Den moderna färgrevolutionen - från dyrbar dov purpur till billigt bjärta pasteller

Att kunna välja plagg i vilken färgsättning som helst är något vi idag betraktar som lika självklart som att vi har tillgång till el, vatten i kranen, toaletter och telefoner. Men att enkelt och billigt kunna färgsätta textilier var faktiskt också en innovation som revolutionerade världen och förändrade våra liv. I veckans STIL berättar vi mer om hur den syntetiska färgen tog världen med storm. Vi kan alla tacka William Henry Perkin för att dagens kläder ser ut som de gör. Våren 1856 spillde han nämligen ut en skvätt av sin kemiska blandning på en tygtrasa, av misstag. Det var tur. Trasan färgades nämligen violett, eller lila. Han färgade in vitt sidentyg i samma lösning och fick framgångsrikt fram samma vackra kulör. Han kallade den för ”mauve”, efter den klarlila blomman malva. En vän till familjen, som arbetade på en tygfabrik, insåg snabbt värdet av upptäckten. ”Om du kan få färgen att fästa, sitta kvar och sälja den billigt har du hittat en motsvarighet till guld”. Det kunde han. Färgen höll för tvätt och solljus och kostade nästan ingenting att framställa. Två år senare, i januari 1858, bar den brittiska drottningen Victoria en klänning i just denna violetta färg under sin äldsta dotters bröllop. Drottning Victoria stal showen. Färgen lila som modefärg spreds som en löpeld över världen. I slutet av samma år var den överallt förekommande. Utvecklingen av syntetiska färger gick i raketfart. På mindre än tio efter hans upptäckt av den lila syntetfärgen kunde kvinnor klä sig i långt mer färgglada plagg än tidigare. Färgerna var fler, och starkare. Och kvinnorna, de syntes nu mer än tidigare. Det var ett uppdämt behov. Att bära färgsprakande kläder var tidigare inte vem som helst förunnat. Regler för vem som fick bära vad – och hur - fanns sedan antiken. Men om färgskalan – på kläder, möbler och annat gjort av textil – tidigare varit dov och dämpad, så blev den nu väsentligt ljusare och bjärtare. Modepolisen lät inte vänta på sig. Man ryste över ”purpurfärgad och vallmoröd siden, gräsgröna klänningar dekorerade med blommor, azurblå scarves”. Denna nya demokratisering av färg innebar även att färg blev en social markör, på ett nytt sätt. Ju ljusare, klarare och bjärtare desto folkligare och fulare ansågs det vara. I programmet berättar vi mer om utvecklingen och spridningen av de syntetiska färgerna. Vi har även rest till Köpenhamn där vi träffat Danmarks främsta modeskapare som aldrig har varit rädd för att använda sig av starka färger i sina kollektioner, Henrik Vibskov. I Stockholm har vi träffat den moderata EU-parlamentarikern Anna Maria Corazza Bildt som avslöjar varför hon inte kan låta bli att klä sig färgstarkt. Och så får vi höra om en ny sorts kamouflage Veckans gäst är Louise Klarsten, VD på Colourhouse.