Christian Dior – en konservativ man bakom en radikal moderevolution

Christian Dior ( 1905-1957) ställde 1947 till med en skräll som gav genklang länge, och långt utanför modevärlden. Hans debutkollektion blev kallad för The New Look och Dior blev ett namn som plötsligt blev synonymt med Paris, flärd och lyx och en nytändning av det franska modet. Ingen annan modeskapare har, varken förr eller senare, lyckats få ett lika stort och brett genomslag så snabbt. I veckans STIL reser vi till hans barndomshem i Granville i Normandie för att se vad som formade honom, och varför. Hans barndomshem är ett rosafärgat hus kallat för Les Rhumbs, högt placerat på en klippa ovanför den dånande Atlanten. Det är idag omgjort till ett museum där man under maj till september varje år arrangerar olika utställningar som har med Christian Dior och hans arbete att göra. I år har utställningen titeln Dior, le bal des artistes, vilket syftar på den nära kopplingen han hade med konst. Christian Dior började nämligen sin bana som gallerist. Mer om det berättar vi i programmet. Han arbetade även som modeillustratör och designer för andra modehus som Robert Piguet och Lucien Lelong, innan han vid fyllda fyrtio öppnade sitt eget modehus – och slog världen med häpnad. Idag kan det vara svårt att förstå hur en enda modeskapare lyckades förtrolla en hel värld, och det genom klänningar som påminde om de tygslösande skapelser man bar under ”La Belle Epoque”, den framstegsrusiga tiden före första världskriget. Men det var precis vad man ville ha, 1947. Andra världskriget var över och Christian Diors kläder kom att symbolisera optimism och glädje, efter åratal av dysterhet och ransoneringar, inte minst av tyg. Fyrtiotalets mode var stramt, strängt och maskulint. Och så kom Christian Dior med mjukhet, kurvor och tyg, tyg, tyg. Känslan kan jämföras med ett kostbyte. Efter att under flera år varit tvungen att tugga i sig torrt barkbröd kom Christian Dior och erbjöd stora, fluffiga och gräddiga bakelser. Det var befriande  – bejakande– i sitt luxuösa överdåd. Med sin debutkollektion förändrade Christian Dior klänningars silhuett så dramatiskt att i princip alla modeskapare kände sig tvungna att följa efter, för att inte framstå som förlegade. Trots att hans klänningar var komplicerade i sin konstruktion, så var själva looken enkel att härma, och den kom att genomsyra dammodet under större delen av 1950-talet. Genom att titta på gamla fotografier kan man lätt se om kläderna kvinnor bär på bilderna är före, eller efter, Dior.  Alla kvinnor kunde naturligtvis inte köpa sina kläder från just Christian Dior, priserna var skyhöga. Men han var slug nog att slå mynt av framgången på andra sätt. Blixtsnabbt lät han sina plagg sys upp på licens. Han erbjöd lika snart nylonstrumpor, scarves och parfym i namnet ”Christian Dior, Paris”. De flesta modehus följer idag hans framgångsrika affärsmodell. Och under ett decennium  fram till sin död 1957– fortsatte han att spruta ur sig idéer som gav rubriker och näring till den groende prêt-a-porter- industrin, det vill säga den typ av designerplagg – färdiga att bära direkt efter inköp i butik – som idag är överallt förekommande.  Man skulle kunna tro att han var en sorts despot, men Christian Dior var en blyg och vänlig man  (även om han kunde få koleriska anfall) som bokstavligen gillade att odla sin trädgård. Han älskade blommor och ville framställa kvinnor som just blomlika. Det var ingen tillfällighet att han döpte debutkollektionen till ”Corolle”, blomkrona. Även om den senare fick namnet ”The New Look”. Mer om mannen bakom modet berättar vi om i veckans program. Vi får också möta den före detta mannekängen Björg Ulfung, som berättar om sitt förhållande till Dior. Designern Roland Hjort på Whyred berättar vad han har gemensamt med Christian Dior (och det är inte moderelaterat). Och så får vi höra om den fenomenala illustratören René Gruau som förgyllde modehusets annonser. Det här är en repris från juni 2011. STIL tar nu sommarledigt, men är tillbaka med ett nytt program den...