Avsnitt 26: Den poetiska Eddan – Första kvädet om Gudrun

Musik och berättare: Thomas von Wachenfeldt

Detta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in.

Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.

Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858

Noter till Första kvädet om Gudrun

Denna, den mest rörande af alla Eddans sånger, står i poetisk skönhet och psykologisk sanning såsom ett mönster för alla tider. Ämnet är lika enkelt som gripande. Gudrun, en äkta nordisk kvinna i bedröfvelse, sitter sörjande öfver den döde Sigurd. Men hennes sorg är stum. Hon finner icke tårarnas lindring. Män och kvinnor, jarlar och konungadöttrar, gå fram att trösta henne, men utan påföljd. Kvinnorna tälja, för att dela hennes tankar, sina egna sorger, alt hvad de själfva svårast lidit. Men intet hjälper, förr än Gullrand, Gjukes dotter, lyfter täckelset från den döde Sigurd. Åsynen af den bleknade bryter då hos den kvalda på en gång tårarnas dam och tungans band, så att hon får gråta ut och i en strålande lofsång öfver den döde kan gifva sitt hjärta luft.

Efter denna lofsång träder emellertid Gudrun å nyo in i lifvet, varder en annans maka och genomgår nya slitningar, såsom synes af de två senare kvädena om Gudrun och af kvädena om Atle.

Såsom motsats mot Gudruns känslosamma men öfvergående sorg, framträder i slutet af denna dikt Brynhild, söndersliten, mörk och hemsk. För hennes sorg finnes ingen lindring, på hennes kval intet slut. Hennes ännu mer gripande sätt att sörja och dö skildras i sista hälften af Tredje kvädet om Sigurd Fåfnesbane.

Ett och annat uttryck i Gudruns klagan påminner om ställen i Sigruns sköna klagan öfver Hälge i Andra kvädet om Hälge Hundingsbane, visorna 36-38.

Om Podcasten

En podcast tillägnad den fornnordiska sagatraditionen.