#54: Peter Kádár

- Pappa hade varit borta sedan mars 1944, vi visste ingenting. Vi hoppades att han kommer tillbaka som en partisan, som en hjälte. Två gånger i veckan, tisdagar och torsdagar, går jag ner till stationen för att möta min pappa. Det är mycket folk som kommer. Jag är tretton år. Jag gör det i ett års tid fram till 1946. I januari 1946 kommer det in två män i affären och berättar att pappa sköts under en marsch på väg till Mauthausen. Min mamma reagerar med att börja slå männen. Hon säger att de ljuger och kastar ut de ur affären, för hon vill inte höra. Männen kommer tillbaka en gång till för att berätta om pappas öde. Den här gången reagerar mamma med att direkt gå ner till Donau för att ta livet av sig, säger Peter Kádár. Foto: Cato Lein.