Vem är du bakom okunnighetens slöja?

Vad är rättvisa? Vilket samhälle vill vi bygga om vi inte har en aning om vilken plats vi kommer att få i det? Dan Jönsson återvänder till filosofen John Rawls idéer. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. När mina tvillingar var mindre hade de en metod för att dela rättvist på någonting, till exempel en bit tårta, så att båda blev nöjda. Det hela fungerade förvånansvärt smidigt och gick helt enkelt ut på att den ena sa: ”du delar, jag väljer”. De hade förstås inte kommit på det där själva – faktum är att det egentligen är ett skolexempel på vad som i rättsfilosofin kallas för ren procedurrättvisa – men jag kom att tänka på det när jag för ett tag sen läste om en ny och nästan lika enkel metod som några forskare har tagit fram för att lösa komplicerade vårdnadstvister. Man tänker sig här att rätten bjuder ut barnets vårdnad på en sorts auktion, där föräldrarna var för sig får ange hur många procent av tiden man skulle låta den andra föräldern umgås med barnet, om man själv fick vårdnaden. Den som så att säga bjuder högst vinner, på villkor förstås att den andra får precis så mycket umgängestid som den har blivit lovad. Det finurliga med den här metoden är att ingen vet på förhand vilken position de kommer att befinna sig i när processen är över. Man skulle kunna säga att de befinner sig bakom vad den amerikanske filosofen John Rawls skulle kalla en ”okunnighetens slöja”. Rawls myntade uttrycket i sin klassiska bok ”En teori om rättvisa” från 1971, där han gör ett heroiskt försök att härleda de allmängiltiga principerna för ett rättvist samhälle genom ett stringent, moralfilosofiskt resonemang. Rättvisan, förklarar Rawls, är för politiken vad sanningen är för vetenskapen: den yttersta grunden, som hela idébygget står och faller med. Precis som en vetenskaplig teori måste förkastas om den visar sig vara osann, så blir den politiska ordningen omöjlig att försvara i samma ögonblick den visar sig vara orättvis. Problemet är förstås hur man avgör en sådan sak. Vetenskapliga teorier kan falsifieras genom empiriska experiment, men hur fastslår man egentligen en orättvisa? Rawls lösning har sina rötter i upplysningstidens filosofi – i John Lockes idé om människan som ett ”oskrivet blad”, i Jean-Jacques Rousseaus tankar om ”samhällskontraktet”, och kanske framför allt i Immanuel Kants kategoriska imperativ, alltså principen att vi bör handla på ett sätt som går att upphöja till allmän lag. Rawls tänker sig i samma anda en ursprunglig kontraktssituation, där medlemmarna i det blivande samhället svävar i total ovisshet om vilka de är. När de ska enas om rättvisans principer vet de alltså inte om de är rika eller fattiga, om de är män eller kvinnor, gamla eller unga, eller vilken religion eller hudfärg eller nationalitet de har. Ingen sådan situation har förstås någonsin existerat i historien, men för Rawls blir den en nödvändig utgångspunkt för att hitta fram till en sorts minsta gemensamma nämnare för den politiska rättskänslan, bortom alla snäva egenintressen. Rawls antar att människorna bakom ”okunnighetens slöja” skulle kunna enas kring två grundprinciper för en rättvis ordning. För det första: att var och en har rätt till samma grad av medborgerliga friheter. Och för det andra: att en social eller ekonomisk ojämlikhet bara kan tolereras om den gör att de minst gynnade i samhället får det bättre. Principerna är vad Rawls kallar ”lexikaliskt” ordnade, det vill säga att den ena föregår den andra: med andra ord får en ojämlikhet aldrig rättas till på ett sätt som innebär ett ingrepp i någon annans frihet. Den naturliga ordning som växer fram ur de här premisserna visar sig vara...