Slavoj Žižek på barrikaderna

Är han en underhållande superfilosof som kittlar medelklassen med kommunistiska slagord, eller har han något viktigt att säga? Petter Larsson och Mattias Svensson läser båda Slavoj iek "First as Tragedy, Then as Farce" i detta avsnitt från 2010. ESSÄ: Detta är texter där skribententerna reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribenternas egna. Avsnittet är från 2010. Petter Larssons: Uppfriskande och förvirrande om liberalismens kriser Hemma på väggen har vi ett vykort där det på tyska står ungefär att den som inte kan övertyga, kan åtminstone skapa förvirring. Jag vet inte varifrån citatet kommer, men det stämmer ganska bra på den slovenske filosofen Slavoj iek. I sin nya bok påstår han utan att blinka att framtidens kamp står mellan socialism och kommunism. Bara en sån sak. Boken heter First as Tragedy, Then as Farce, först som tragedi, sedan som fars. Det syftar på ett gammalt Marx-citat om hur historien upprepar sig. Här handlar det om liberalismen, som fick en första knäck i kriget mot terrorismen, när våra demokratiska ledare i snabb takt började upphäva just de rättigheter man ville försvara. En andra knäck kom med finanskraschen, där marknadsliberalismen dog som ekonomisk doktrin. Visst, de pratar fortfarande om marknadens välsignelser. Men samtidig öser de skattepengar över bankerna, tar över bilföretag och dammar av idén om en Tobinskatt. De tror inte längre på sin egen doktrin. Däri ligger det farsartade. Och vad är dessa statsingripanden om inte just ett slags socialism, frågar iek? Själv skulle jag inte kalla det socialism, utan estatism, eftersom socialism måste innehålla en politik för jämlikhet. Men strunt samma. I ljuset av finanskrisens räddningspaket åt kapitalet kan man inte längre låtsas att politik och ekonomi är olika saker. Det är det viktiga. Och just när detta sker, så står vänstern handfallen. Chansen att förvandla finanskrisen till revolution går oss ur händerna. Det är till denna fantasilösa och fega vänster iek riktar sig, inte bara med en utskällning, utan med ett förslag: bli kommunister igen. Jag blir alltid både misstänksam och upprymd när någon vågar ta det förbjudna ordet i mun. Att bara två årtionden efter Sovjets fall entusiastiskt proklamera kommunismens återkomst är ju ett djärvt tilltag. Å andra sidan så är det ju ofarligt just därför att det inte finns någon hotfull kommunistisk rörelse på riktigt. Man kommer undan som drömmare eller clown. Så vad menas? Ja, vi står inför fyra stora konflikter som marknadsliberalismen inte kan hantera: den ekologiska krisen, bioteknikens möjligheter att förändra människans natur, privatiseringen av intellektuell egendom och ett globalt apartheidsystem, där en majoritet av jordens befolkning inte behövs i produktionen. De tre första kan nog lösas med mer statsingripanden, tror iek. Att vara kommunist innebär helt enkelt att insistera på att det fjärde problemet  rättvisan  måste lösas samtidigt. Frågan om hur lämnas som vanligt därhän. Men han föreslår att vi ska tänka oss, att vi befinner oss i ett framtida globalt monstersamhälle av ekologisk kollaps, där miljarder fattiga hålls i schack med vapenmakt. Från den positionen ska vi anklaga våra förfäder, oss själva alltså, för att de inte gjorde något. Och sedan göra detta. Som i filmen Terminator, där kriget i framtiden avgörs genom att man sänder maskiner tillbaka i tiden för att ändra historien, för att nu använda en egen popkulturell liknelse. Ja, det är kanske mer förvirrande än övertygande, särskilt som han lägger mer krut på att berätta anekdoter än på att underbygga sina idéer med fakta. Men kanske är förvirring inte så dumt för den som vill bryta med de dagliga lögnerna om att allt kommer att fortsätta ungefär som vanligt och att det skulle duga gott. Petter Larsson   Mattias Svensson: Osminkad kommunistisk våldsporr som kultursidesvänstern går igång på Att läsa Slavoj iek känns lite som att ha kommit på kulturvänstern med byxorna nere. Generande,..