Jag förstår de vilsna anhängarna av en platt jord
OBS: Radioessän - Ein Podcast von Sveriges Radio
Kategorien:
Det är begripligt att tro att jorden är platt. Det finns en stor otrygghet i att snurra omkring i hög hastighet ute i den kalla rymden. Maria Küchen reflekterar över konspirationens lockelse och fara. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Redan de gamla grekerna visste att jorden är rund. Tvåhundra år före Kristus beräknade matematikern Eratosthenes jordklotets omkrets med en felmarginal på mindre än hundra mil. Insikten gick förlorad i Europa under medeltiden, har det påståtts. Kristoffer Columbus projekt vid 1400-talets slut att segla så att säga bakvägen över jordklotet till Indien, ansågs länge vara förnuftets och vetenskapens seger över inskränkta medeltidspräster som trodde att jorden var en platt skiva. Tack vare Columbus, efter tusen års kristet mörker, begrep vi igen att jorden är rund! Den myten är så seglivad att den spreds i skolböcker ända till 1900-talets slut. Men de tidiga kyrkofäderna ifrågasatte inte att vår planet är ett klot med ett undantag, kejsar Konstantins rådgivare Lactantius. Och kyrkans världsbild i medeltidens Europa byggde på Aristoteles föreställning om en rund jord, omgiven av månens, solens, planeternas och stjärnornas sfärer. Strängt taget har dagens evolutionsförnekare, om de också förnekar att jorden är rund, anammat en föreställning som uppstod för tvåhundra år sen för att förlöjliga dem. Däremot trodde medeltidens lärda trodde att jordklotet låg i solsystemets centrum, och det var förstås fel. Astronomins omstrukturering av världsbilden under 15- och 1600-talet innebar att solen, inte jorden, korrekt placerades i mitten av solsystemet. Den geocentriska världsbilden ersattes av en heliocentrisk. För renässansastronomen Kopernikus var tron på att jorden utgjorde solsystemets centrum, lika bakvänd som att likt Lactantius inbilla sig att jorden är platt nåt som ju knappt nån bildad människa på medeltiden trodde. Först på 1800-talet började upplysningsivrare på bred front felaktigt beskriva medeltiden som så primitiv att inte bara de obildade, utan även intellektuella och religiösa auktoriteter, trodde på en platt jord. Detta enligt medeltidsidéhistorikern Jeffrey Burton Russell, i hans bok Inventing the flat earth, Columbus and modern historians. Felföreställningen om medeltidens platta jord befästes i 1800-talets konflikt mellan religiösa dogmer och vetenskapens empiri. Kristendomens skapelseberättelse och den biologiska vetenskapen ställdes då offensivt mot varandra i striden om evolutionsläran, en strid som inte är över. I USA förnekas evolutionen av många konservativa kristna, till förmån för en bokstavstolkning av Bibelns skapelseberättelse där det dock inte hävdas att Gud skapade någon platt jord. Strängt taget har dagens evolutionsförnekare, om de också förnekar att jorden är rund, anammat en föreställning som uppstod för tvåhundra år sen för att förlöjliga dem. Men förnekelse av evolutionen är inte enda drivkraften hos samtidsmänniskor i västerlandet som tror på en platt jord. Dessa människor blir allt fler. Och på ett sätt kan jag förstå dem. Jorden är ett klot med en omkrets på fyrtiotusen kilometer. I svindlande fart rusar detta klot fram genom svart rymd i bana kring solen. Samtidigt snurrar den ett varv runt sin egen axel på ett dygn vid ekvatorn innebär det en hastighet på 1600 kilometer i timmen. Runt vintergatans centrum roterar hela solsystemet. Vår galax i sin tur färdas genom världsrymden i två och en halv miljon kilometer i timmen. I ett kosmiskt perspektiv är jorden mindre än ett dammkorn. Vi har kommit till av en slump, och efteråt är det som om vi aldrig funnits, som det står i Bibeln. Det är outhärdligt att tänka på. Jag föredrar en säkrare grund för min existens, en värld som är vad den ser ut att vara, en platt jord med mig själv och dem jag älskar i centrum, som på en barnteckning med solen tryggt och stilla i bildens övre hörn. Det är en önskan jag delar med the...