Full av hemligheter – Twin Peaks och den djupa staten

Det sägs att vi lever i postsanningens paranoida tidevarv, där de som egentligen styr rör sig i skuggorna. Och ingen tv-serie gestaltar detta tillstånd bättre än Twin Peaks, tycker Ulrika Kärnborg.

ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.   På 90-talet gick tv-underhållningen på tomgång. I USA dominerades serieutbudet av slentriansåpor och sitcoms som The Cosby show. I Sverige bänkade vi oss framför Rederiet. Mitt i det här avslagna klimatet slog Mark Frosts och David Lynchs thriller Twin Peaks ned som en bomb. Berättelsen om mordet på Laura Palmer, den charmige, pajätande specialagenten Dale Cooper och om en småstad där mystiska saker skedde, förändrade tv-dramatiken i grunden. Förväntningarna på 2017 års upplaga av Twin Peaks har förstås varit skyhöga. Och många har vädrat sin besvikelse. Själv är jag enbart lättad över att den nya versionen speglar ett annat samhälle än de två tidigare gjorde. Mycket har ju hänt i USA och världen. Globaliseringen har blivit total, demokratin i samband med Trumps seger i presidentvalet svagare, och framväxten av sociala medier har förändrat våra sätt att konsumera och kommunicera. På ledarsidor och i politiken diskuterar man hur dagens amerikanska samhälle, det postdemokratiska om man så vill, kännetecknas av att en parallell maktstruktur som kallas den djupa staten, stärker sin makt på de folkvaldas bekostnad, samtidigt som gränsen mellan sanning och lögn suddas ut i ett tillstånd som kallas postsanning. I nya Twin Peaks lyckas Frost och Lynch gestalta de här teorierna på ett kongenialt vis. Det som framför allt sätter igång min fantasi i inledningsavsnittet är en stor glaslåda i en lokal högt upp i en byggnad i New York. Lokalen är full av kameror. Där finns dessutom en observatör i form av ung man, ifall något men vad? skulle materialisera sig i lådan. Läskigt eller hur? Även om greppet känns nytt, så är Twin Peaks båda upphovspersoner, David Lynch och David Frost, gamla rävar när det gäller att iscensätta den här typen av amerikansk skräck. Det kan handla om kameraövervakning som i några av Lynch filmer, dubiösa experiment utförda i statens namn av galna vetenskapsmän på oskyldiga människor, om märkliga ljusfenomen i skogen, eller om hur alla beslut, till exempel i Mullholland drive tas i kulisserna, oåtkomliga och förvirrande för människor. I boken The secret history of Twin Peaks från 2016 försöker Mark Frost åstadkomma ett kollage av fingerade dokument, pressklipp och antropologiska framställningar som ska ge bakgrundsinformation till händelserna i Twin Peaks och några av rollfigurerna. I sin recension i Dagens Nyheter jämför Johan Hilton texterna med referat från en sömning torsdag i kommunfullmäktige. Jag menar att The secret history of Twin Peaks ändå ger några viktiga nycklar till Mark Frosts och David Lynchs kreativa universum och politiska samsyn, som stammar från Nixon- och kalla kriget-erans fixeringar vid spioner, aliens och flygande tefat Det var i The invisible government från 1964, som fenomenet the deep state för första gången beskrevs. Boken bidrog till diskussionen om det snabbt växande CIA i dåtidens USA, och den djupa staten kom så småningom att bli den gängse beteckningen på en sorts skuggadministration, utgjord av de topphemliga säkerhetstjänsterna ständiga källor till paranoida föreställningar hos amerikanska medborgare. Nu verkar det vara dags igen. Inför utfrågningen av förre FBI-chefen James Comey i senatens underrättelseutskott, aktualiserades frågan om kopplingen mellan Trump och Kreml. I medierna spekuleras det om huruvida CIA faktiskt intrigerar för att avsätta Trump, och om det i så fall ska ses som positivt. Andra menar att falska uppgifter sprids av säkerhetstjänsterna för att skada Trump, och smutskastningen är ett bra exempel på den djupa statens osunda expansion under en svag president. I USA har man alltid varit rädd för den starka staten, och ännu...