Den undersköna maneten som inte behöver oss

Vad är det som driver upptäckarna och äventyrarna, och vad bidrar de med, om något? I OBS berättar Maria Küchen om den myllrande forskarklanen Picard och en manet som blivit stjärna på Youtube.

I Marianergravens djup lever en ännu namnlös manet. Den har långa eleganta fluorescerande bränntrådar. Genom vattenmassornas mörker svävar den, upplyst inifrån av en rad ljuskällor, som ett genomskinligt utomjordiskt rymdskepp. Filmklippet har lagts ut av forskningsfartyget Ocean Explorer. Fartyget tillhör den amerikanska naturforskningsbyrån, NOAA, en avdelning inom USA:s handelsdepartement. Just nu undersöker Ocean Explorer de allra djupaste delarna av världshaven. På havsbottnen har man placerat kameror. Skeendena i oceanens bråddjup livestreamas på nätet. Besättningen på Ocean Explorers djupdykningsubåt upptäckte den hittills okända maneten medan de undersökte Seamount Enigma, gåtans havsberg, på tretusensjuhundra meters djup. Så fort jag tänker på detta undervattensberg och dess upptäckare, ser jag för min inre syn professor Kalkyl i Tintin. Professor Kalkyl hade en förebild i verkligheten, den schweiziske fysikern och äventyraren Auguste Piccard. Placerar man ett foto av Piccard bredvid en teckning av Kalkyl är likheterna slående: Samma ostyriga frisyr, samma knöliga hatt, samma stärkkrage. Auguste Piccards forskningsbragder för också tankarna till Tintins äventyr. I början av 1930-talet ville han mäta kosmisk strålning och studera Einsteins relativitetsteori uppe i stratosfären. Han konstruerade en tryckkapsel, fäste den vid en vätgasballong och gav sig av uppåt, högre upp än någon människa före honom. Auguste Piccards tryckkapsel blev föregångaren till dagens tryckkabiner i flygplan. De skapar en dräglig miljö för besättning och passagerare på trafikflygets marschhöjder. Där är lufttrycket så lågt att vi inte skulle stå ut med det, och temperaturen kan vara minus sextio grader. Auguste Piccard steg högre än dagens flygplan, ända till femtontusen meters höjd, men färden kantades av missöden. De skildras i en opera från 2011, Piccard in space, av Will Gregory. Han har kallat uppstigningen för en katalog av katastrofer. Piccards assistent tittade ut genom tryckkapselns fönster medan han gjorde slutkontrollerna inför start, och såg skorstenar svepa förbi. Ballongen hade av misstag redan gett sig iväg. Väl uppe i stratosfären var Piccard och assistenten sen nära att kvävas eftersom de hade tagit med sig för lite luft. Det hindrade inte Piccard från att göra en ny uppstigning några år senare, ända till 23 000 meter. Sedan blev han nyfiken på nedstigningar i havet. Han uppfann batyskafen, även den ett slags tryckkabin som klarar av trycket djupt nere i oceanerna. År 1960, två år innan Auguste Piccard dog, gjorde hans son Jacques Piccard en nedstigning med pappas batyskaf Trieste till den djupaste delen av Marianergraven, Challengerdjupet, en dryg mil under havsytan. Far och son Piccard hade tagit sig till randen av rymden och erövrat havsdjupen. Auguste Piccards barnbarn, Jacques Piccards son, Bertrand Piccard, tar sig just nu jorden runt i etapper med Solar Impulse, ett helt solcellsdrivet flygplan. Planets litiumbatterier laddas upp av solljuset under färd. Inget bränsle behövs. Äventyret har pågått i ett par år. Bertrand Piccards kompanjon André Borschberg har flugit solo non-stop i fem dygn över Stilla havet, från Nagoya till Hawaii, och just nu flyger Bertrand Piccard genom USA. I planet har han med sig en figurin av Kapten Jean-Luc Picard från Star Trek. Förebilden för den fiktive Jean-Luc är Bertrands farfar AUGUSTE Piccards tvillingbror, kemiprofessorn Jean Piccard, som även han utforskade stratosfären, tillsammans med sin fru, Jeanette Piccard. Jeanette och Jean Piccard uppfann plastballongen. Deras upptäckter har gett viktiga bidrag till utvecklingen av dagens ballongflyg, trafikflyg och rymdfart. Bertrand Piccard tillhör kort sagt en myllrande klan av upptäckare, äventyrare och uppfinnare. Vår samtid och...