Den plundrande människan

Plundring av fornfynd är ett gissel. Men innan vi ondgör oss över djupa plundringsgropar, så kan det vara en god idé att först gräva djupt in i våra innersta, menar arkeologen Richard Holmgren. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vi arkeologer brukar kalla de första människorna för jägare och samlare. Ni känner säkert igen det. Paradoxalt nog springer dessa jägare och samlare fortfarande omkring runt knutarna. Det är nämligen inte så lätt för den moderna människan att skaka av sig hundratusentals år av jagande och samlande hur som helst. Det här vet alla som har jagat runt bland prismärkningar för att komplettera sin porslinssamling, sin skivsamling eller kanske samlaren av tändsticksaskar. De som vill äga men som inte kan ha allt lär sig att välja, sortera och klassificera i hierarkier. Som liten samlade jag själv kastanjer de såg ut som vackra små mahogny-bitar jag upptäckte dock snart att kastanjerna var känsliga för inflation och inte minst för mask men väl såå tillfredställande att få samla de finaste av kastanjer Vi jagar och samlar som aldrig förr, och det kommer att leda oss ända till krigets Syrien men låt oss ta det från början. I begynnelsen rådde kaos. Men efter Big bang blev stegvis lagbundenhet och symmetri krafter att räkna med. Vidare skapades liv och så småningom även tvångstankar. Djur blev fantastiska på att springa fort, att bita riktigt hårt och att upptäcka möss från svindlande höjder. Människan å andra sidan utvecklade ett otroligt färgseende som lade grunden till sortering av ätbart eller giftigt, av brukbart eller värdelöst, moget eller omoget. Kaos tämjdes alltmer och på många ställen föddes vidare kulturliv och civilisation. ... sortera bort kaos med eftertanke och folkvett det är bra för oss! Att hitta mjölken i affären skulle annars bli en rentutav destruktiv sysselsättning. Nåväl. Efter några solvarv så växte strukturer alltmer fram ur den reptilhjärna som förstod att kaos var något som av nödvändighet måste bemästras. Sortering, kategorisering, urval och klassificering blev oordningens värsta fiende. Genom att upprätthålla kampen mot kaos, så utvecklade vi olika ritualer och snart kunde en kaotisk föreställning om livet efter döden styras upp med hjälp av gravgåvor eller reseplanerare som ristades i sten. Döda kunde nu få eskort genom förvirrande underjordiska labyrinter, oskyldiga djur hamnade i egyptiska linnebindor och Tutanchamons inälvor sorterades i olika krukor. I vardagen blev krokiga stigar till raka avenyer, våra trädgårdar styrde upp kaotisk natur genom utvalda blommor som arrangerades efter form och färg i symmetriska rabatter. Prickiga fågelägg sorterades i utdragbara lådor i speciella hus som hade stora nyklassiska portar. Ända in i vår moderna vardag hjälper oss dessa processer att reda ut kaotiska tillstånd Du är säkert bekant med den frigörande känslan när förrådet tömts på skräp eller hur upprensningen i en låda får hela livet att falla på plats. Även våra semesterfoton inordnades inledningsvis i album med olika textetiketter och sedermera hamnade de i digitala mappar. Att ingen orkar titta på dessa kraftdränerande fotografier, ja det spelar ingen roll. Huvudsaken är att bilderna strukturerar vårt förflutna efter plats och tid eller efter speciella tilldragelser. Vår identitet och våra prestationer klassificeras på hyllor i form av diplom, personliga boktitlar eller skivalbum med den rätta popgruppen. Numera är nästan allt i sin ordning så låt oss därför fortsätta att sortera bort kaos med eftertanke och folkvett det är bra för oss! Att hitta mjölken i affären skulle annars bli en rentutav destruktiv sysselsättning. Men låt oss också sortera ut bra sortering från mindre bra sortering. Samlar du på fina saker, så kommer du förr eller senare att bli av med dem. Titta på Tutanchamon till exempel  Om våra införskaffade saker var eller är mycket gamla fornfynd alltså...