Apokalyps 1: Har du packat inför undergången?

72 timmar måste man klara sig själv. Att förbereda sig för apokalypsen är inte längre bara en hobby för foliehattar. Kristina Lindquist anar en patriarkal klanfantasi bakom delar av prepperrörelsen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Inför lanseringen av katastroffilmen 2012, som bygger på myter kring Mayakulturens solkalender, fick Nasa ta emot så många samtal och brev att de fick sätta upp en ny webbsida för att lugna allmänheten. "2012" har kallats den löjligaste och mest overkliga filmen i sin genre, även om ingen som sett scenen där Kalifornien störtar ner i havet kan anklaga regissören Roland Emmerich för att ha sparat på effekterna. Intrigen är dessutom en våt konspirationsdröm: En biljett till de hemliga arkar som världseliten bygger i filmen för att rädda "viktiga" delar av mänskligheten kostar en miljard euro styck. En dröm som nu tycks ha fått små utlöpare i verkligheten. I en lång artikel i The New Yorker beskriver journalisten Evan Osnos hur amerikanska miljardärer i Silicon Valley och New York har börjat köpa mark där de bunkrar solpaneler, gasmasker och ammunition. En riskkapitalist som alltid har väskorna packade berättar hur han mentalt pendlar mellan optimism och ren skräck. Inför vad tycks inte spela så stor roll det kan vara en pandemi, en jordbävning eller ett anfall med smutsiga bomber. Reid Hoffman, en av grundarna till yrkesnätverket Linkedin, uppskattar i artikeln att drygt hälften av Silicon Valley-miljardärerna har någon form av apokalypsförsäkring att dra sig tillbaka till Nya Zeeland är särskilt populärt. Det är lite som att köpa en sommarstuga, om man är superrik och paranoid. Survival of the richest, den rikaste överlever, skriver The New Yorker troligen inte utan poänger. Det hindrar dock inte att intresset för preppning mer eller mindre har exploderat även i mer modesta samhällsskikt. Också i Sverige, där poddar, bloggar, nätforum, butiker, kurser och otaliga tidningsartiklar vittnar om en tydlig trend, som pågått ett tag nu. 2015 röstades en expert på "zombieöverlevnad" fram till lyssnarnas sommarvärd i Sveriges radio. Författaren Bengt Ohlsson skriver långa reportage om hur han går med i hemvärnet och tar jaktlicens på grund av oro för hur det ska gå med matförsörjningen och framtiden. Det fanns helt klart en tid då preppare avfärdades som galna foliehattar inte helt olika Woody Harrelsons rollfigur i just "2012". Den tiden tycks nu vara över. I 72 timmar ska vi klara oss på egen hand om allting rasar, förmanar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Men enligt en undersökning som gjordes häromåret är sju av tio svenskar helt oförberedda på en kris som slår ut all infrastruktur. Ja, många av oss har mycket riktigt en halv gurka och en burk senap hemma i kylskåpet och kanske en flaska vin, så att katastrofen blir lite trevligare. Mer förvånande är dock att den svenska statens beredskap verkar ligga på ungefär samma slackernivå. För mitt emellan debatter om det ständiga spelet i svensk politik sände SVT:s Agenda i mitten av februari 2017 ett inslag som inte gjorde särskilt mycket väsen av sig om att Sverige saknar livsmedelslager. I händelse av krig eller stora nätattacker som slår ut all elektricitet så räcker maten i ungefär en vecka. En vecka. Och på tal om sådant som får relativt lite eko i samtiden hur många noterade egentligen nyheten om det så kallade "domedagsvalvet" förra hösten? Valvet är en genbank för fröer på Svalbard som ska skydda den biologiska mångfalden och säkerställa framtidens matproduktion, och i september 2015 gjordes det första riktiga uttaget som en direkt följd av kriget i Syrien. Forskare vid ett institut i Beirut begärde ut frön av som skulle ersätta prover i en genbank nära den numera sönderbombade staden Aleppo i något som de kallade en veritabel räddningsaktion. Överlevnadskonst är fortfarande ingen massrörelse. Men när preppare i det allmänna medvetandet...