Mexikansk film - våld som terapi

Är film en sätt att bearbeta det våld som genomsyrar det mexikanska samhället idag? Ett land är brutalitet blivit en del av vardagen, antingen rent konkret eller i form av medias nyhetsrapportering.

När den mexikanska regissören Alejandro Gonzáles Iñárritu slog igenom med filmen Älskade hundar år 2000, var det nog ingen som anade att han femton år senare skulle nomineras till nio Oscars och vinna fyra av dem för filmen Birdman. En berättelse om filmbranschens hårda villkor och en trasig actionstjärnas längtan efter konstnärlig bekräftelse och återuppståndelse. En nog så brutal historia men ändå inte i närheten av det våld som Mexico som nation delvis bearbetar i filmform. Härom året visades filmen Heli av Amat Escalante på filmfestivalen i Cannes, om hur några unga människor krossas mellan narkotikasmugglare och den korrumperade polisen. Det värsta filmvåld Sveriges Radios kulturkorrespondent Lisa Bergström någonsin sett på en bioduk. Nu har hon rest till Mexico för att undersöka den blomstrande mexikanska filmbranschen närmare och försöka förstå hur biovåld kan fungera terapeutiskt. Hon besöker filmbolaget Canana som bland annat startades av Gabriel Garcia Bernal och Diego Luna och vars filmer visats på världens främsta festivaler. Dokumentärfilmen Kings of nowhere handlar om en liten by på den mexikanska landsbygden som lever under stark press från knarkkartellerna som håller till i skogarna runt omkring. Under fyra år bodde filmaren Betzabe Garcia i byn och hennes film belönades nyligen med publikens pris på multimedia-festivalen SXSW i Austin. Vi besöker också Etiopien där Kinos reporter Irma Norrman konstaterar att den växande medelklassen efterfrågar inhemska komedier i stället för Hollywood- och Bollywoodimporter. Men än så länge är komedierna påtagligt inspirerade av de västliga förlagorna, konstaterar regissören Abraham Haile Biru, som också driver en privat filmskola i huvudstaden Addis Abeba.     Programledare: Saman BakhtiariProducent: Nina Asarnoj