Vad ska utsläppen kosta?

I många delar av världen kostar det ingenting att släppa ut växthusgaser i atmosfären, och det är en central fråga på FN:s klimatkonferens i Madrid. I Europa handlar vi med rätten att släppa ut, men systemet har kritiserats för att vara tandlöst. Men nästa år kan det europeiska systemet börja ge en tydlig effekt, menar forskarna. Man brukar säga att det kommer ske ganska stora förändringar från 2020 och framåt. Man ökar takten i hur man minskar utsläppshandeln, alltså utsläppsrätterna man ger ut varje år mera tydligt, säger Svenne Junker vid Stockholms Handelshögskolas forskningscentrum för hållbara marknader. Så det krävs lite mer både innovationsförmåga och utvecklingskraft från företagen för att klara detta. Den europeiska handeln med utsläppsrätter går inte riktigt till som på en gammal hederlig bondauktion, men principen är inte långt ifrån. För varje ton växthusgaser ett företag vill släppa ut måste de ha en utsläppsrätt till det. Ett visst antal sådana delas ut gratis, men saknas det ändå får man köpa som högstbjudande. Det genom att registrera ett konto och handla från de företag som har överskott på dem. Själva idén är alltså att hela tiden minska antalet utsläppsrätter för att sätta press på företagen, när priset på utsläppen samtidigt stiger. Sedan handeln infördes 2007 har den faktiskt redan haft en hel del effekt, menar Svenne Junker. Vi har haft "202020" inom EU, alltså att man ska minska utsläppen med 20 procent till 2020. Det klarar vi ju tack vare utsläppshandeln. Så det har haft effekt, men det måste få mycket mer effekt för att nå Paris-avtalet och också våra i Sverige ännu mer ambitiösa klimatmål, att ha nettoutsläpp noll till 2045. Det som ligger i potten i kampen för att minska utsläppen är ju egentligen ekosystem över hela världen. Med fler koldioxidpartiklar i atmosfären ökar temperaturen. Att klara en temperaturökning som inte överskrider den kritiska gränsen två grader, jämfört med förindustriell tid, bedömer forskare vid University of Washington endast ha fem procents chans att lyckas. Vid tre graders temperaturökning riskerar regnskogen i Amazonas till stora delar att förstöras, vilket påverkar den globala syreproduktionen. Stora arealer av världens jordbruksmark riskerar samtidigt att bli obrukbara till följd av torka. Därtill tillväxten av världens befolkning som om 30 år beräknas av FN till 9,7 miljarder, ungefär två miljarder fler än i dag. Det vill säga i antal världsmedborgare motsvarande ytterligare samtliga som idag bor i Kina och i Nordamerika inom 30 år. Att ställa om till en värld fri från fossila utsläpp kostar pengar. Liksom att köpa utsläppsrätter Europas tunga styrmedel för att nå dit. Det mottas med dubbla känslor från industrin. Det har blivit en utmaning för oss, säger Karin Comstedt Webb, hållbarhetschef vid företaget Cementa, som är bland de företag i Sveriges som släpper ut mest koldioxid, i fjol med omkring 2,2 miljoner ton. Vi har sett det under 2018, när priset på utsläppsrätter fyrdubblades, samtidigt som vi successivt ser en åtstramning av tilldelningen av utsläppsrätter för vår industrigren. Vi gjorde 2018 för första gången negativt resultat för Cementa under 2018, och det berodde mycket på förändringen av utsläppshandeln. Just Cementa köpte i fjol för främst sin cementproduktion runt 700 000 utsläppsrätter, som i dag kostar runt 250 kronor styck. Kostnaden för koldioxidutsläpp som utsläppsrätterna innebär för företagen, snedvrider samtidigt konkurrensen till förmån för företag utanför Europa som inte har systemet, menar Karin Comstedt Webb, Cementas hållbarhetschef. Den huvudsakliga problematiken handlar om att det inte kostar att släppa ut utanför Europa, men att prislappen är ganska hög inom Europa. Det är akut, för att man ska kunna säkerställa att industrin i Europa kan ställa om till mer klimatvänlig produktion och samtidigt vara konkurrenskraftig. En delikat fråga, allt medan industrin i Europa tuffar på. Hur snabbt ska minskningen av totala...