“Unorthodox”-författaren: Boken gav mig vårdnaden om min son

Deborah Feldmans advokat gav henne rådet att skriva ned allt hon varit med om i det strikta judiska samfundet hon växt upp i och ville lämna. Resultatet blev boken Unorthodox, som nu blivit hyllad tv-serie. Det var boken som gav mig vårdnaden om min son, säger hon. Miniserien Unorthodox handlar om en ung kvinna som växt upp i en judisk ultraortodox församling i Brooklyn i USA, men som lämnar allt och flyttar till Tysklands huvudstad Berlin. Serien är inspirerad av författaren Deborah Feldmans självbiografi med samma namn. Deborah Feldman sitter så långt ifrån mig som möjligt, vi balanserar på varsin kant av en parkbänk i stadsdelen Schöneberg i Berlin, och ska precis börja intervjun. Då närmar sig det unga paret. Vi vill inte störa men jag är din största beundrare, säger kvinnan, får jag ta en bild? Ja, men håll avstånd, svarar Deborah Feldman. Hotet från den osynliga fienden coronaviruset är påtagligt också här, i det lummiga andningshålet Viktoria-Luise-Platz. En del människor bär munskydd och två tillsynsmän kontrollerar att folk håller säkerhetsavståndet om 1,5 meter till varandra. Berlinborna har haft sin rörelsefrihet begränsad i mer än sex veckor nu, men för Deborah Feldman har det inte varit någon belastning, hon har hanterat betydligt strängare inskränkningar än så. Jag har stor erfarenhet av att vara instängd, jag kan underhålla mig själv, säger Deborah Feldman. Och när alla andra rusade ut för att hamstra toapapper, hade hon i åratal haft två garderober där hemma, fyllda med förnödenheter för henne och sonen. Jag trodde det var normalt, säger Deborah Feldman. Hela min barndom lärde man mig att förbereda mig på att värsta tänkbara kan hända när som helst, säger Deborah Feldman. Miniserien Unorthodox, och Deborah Feldmans självbiografi med samma namn, beskriver hennes uppväxt i den ultraortodoxa, judiska satmarförsamlingen i Williamsburg i New York. Församlingen grundades av ungerska judar som överlevt förintelsen. I satmarsamfundets värld var koncentrationslägren Guds straff för att judarna blivit för sekulära och övergett sitt fromma leverne. För att blidka Gud fyllde församlingen dygnets alla timmar med strikta regler och förbud. Deborah Feldmans mor hade lämnat gemenskapen, hennes far var psykiskt sjuk, så hon växte upp hos sina farföräldrar. Farmodern hade förlorat hela sin familj, samtliga tio syskon, i förintelsen. Hon kom till Sverige på en av de vita bussarna från Auschwitz och efter fem år i Sverige hjälpte judiska församlingen i Göteborg henne att emigrera till USA. Där, i Williamsburg, blev livets mening att försöka ersätta alla liv som förlorats. Min farmor tände ljus för sina mördade syskon varje dag och fick själv elva barn, säger Deborah Feldman. Vid sjutton års ålder giftes Deborah Feldman bort med en man hon knappt träffat innan. Efter bröllopet tog det, precis som för Esty, huvudpersonen i tv-serien, med satmarsamfundets måttstock lång tid för henne att bli med barn. När hon så småningom blev gravid stannade hon, till skillnad från Esty i serien, kvar i gemenskapen en tid. Först när hennes son skulle fylla tre och börja sin religiösa skolning, hoppade hon av. Det var första gången som någon lämnat församlingen och tagit med sig sitt barn med sig. Att hon skulle få behålla honom var långt ifrån självklart. Min advokat gav mig rådet att skriva ner vad jag varit med om, att uppmärksamhet från omvärlden var det enda samfundet fruktade. Då bestämde jag mig för att skriva boken. Det var boken som gav mig vårdnaden om min son, säger Deborah Feldman. Både hon och tv-seriens Esty la ett hav mellan sig och satmarsamfundet, de reste till Berlin. Båda träffar redan under sin första dag i staden människor som skulle bli nära vänner. Men därefter går Deborahs verkliga liv och Estys uppdiktade skilda vägar. Att det skulle vara så kom hon och skaparna av tv-serien tidigt överens om. Vi ville att fler avhoppare skulle känna igen sig, säger Deborah Feldman. Vi samlade upplevelser som många...