Michaels son misstänks ha dödat en palestinier

Bosättaren Michael Lev tror inte att sonen är skyldig men man har funnit pojkens dna på stenen som dödade palestinska åttabarnsmamman Aisha Rabbi. Ekots Cecilia Uddén har träffat några av de mest hårdföra och ideologiskt övertygade bosättarna på Västbanken. Bosättarna på Västbanken bedöms vara de stora vinnarna i president Trumps fredsplan för Mellanöstern, där bosättningar och bosättare inte längre betraktas som olagliga. Många bosättare har flyttat till Västbanken för att få ett bättre liv, frisk luft och billigare huspriser. De ser sig knappt som bosättare när de lever i Ariel eller Maale Adumim, bosättningar som är stora som städer med jätteshoppingcenter, teatrar och till och med universitet. Men i många mindre avlägsna bosättningar, bor de ideologiskt och religiöst övertygade, de radikala som beskylls för våld mot palestinier, men ser sig själva som pionjärer. Palestinierna har känt vår svaghet, därför har de vågat attackera oss, men är man stark så vågar de inte. Problemen började 1993 när Israel inför hela världen medgav att en del av vår land inte tillhör oss, att palestinierna skulle få Västbanken. Det öppnade för attacker, säger Michael Lev. Han tillhör de hårdföra judiska bosättarna, han tar inte kvinnor i hand och han har två söner som fått frisedel och sluppit göra värnplikten i Israel för att de anses för radikala. Istället ägnar sig sönerna åt att vakta så kallade olagliga utposter embryon till bosättningar som ibland bara består av en husvagn och ett skjul. Den yngre av hans två tonårssöner sitter just nu i husarrest med fotboja. Han får inte träffa journalister eftersom rättsprocessen fortfarande pågår. 17-åringen är anklagad för att ha kastat en sten som dödade en palestinsk åttabarnsmamma, Aisha Rabi. Sonen har redan suttit på en ungdomsvårdsanstalt i ett par månader och hans pappa Michael berättar stolt att sonen vägrat svara på frågor, aldrig erkänt något och uppträtt så självsäkert att vakterna inte visste vad de skulle göra med honom. De försökte straffa honom genom att vägra honom tv, men han ville inte se på tv som andra tonåringar, han ville istället bli väckt i gryningen för att be. Michael Lev tror inte att sonen är skyldig, men man har funnit pojkens dna på stenen som dödade Aisha Rabbi. Händelsen inträffade nära bosättningen Rehelim där sonen går på en religiös internatskola, yeshiva. Polisen grep fyra pojkar från skolan, men det är bara Michaels son som fortfarande är frihetsberövad, ett år senare. Bosättningen Rehemlim, där yeshivan ligger, är liten och fridfull, men jag får inte träffa några av yeshivaeleverna, inte heller prata med deras lärare eller komma in i skolan. Man vill inte ha mer publicitet efter att yeshivan pekats ut som en radikaliseringsinstitution dit framförallt stökiga killar skickas, de som kanske inte har läshuvud, men en stark tro och starka band till det heliga landet. Istället går jag in på bosättningens lilla vingård där den strängt troende 24-åriga vinprovarguiden Elisheva, i lång proper klänning och jättelik turban över håret, berättar att vinproduktionen här är en profetia som gått i uppfyllelse. Som det står skrivet i bibeln, i Jeremia 31:5: Än en gång skall du plantera vingårdar på Samariens höjder, och de som planterar skall själva skörda frukten. Elisheva Shitrit tar avstånd från allt bosättarvåld mot palestinier, men försöker inte dölja att hon själv aldrig har kontakt med några palestinier trots att hon kör på Västbanken genom palestinska byar varje dag. Och medan andra bosättningar anställer palestinier, säger Elisheva: vi vågar inte lita på dem. Under skördetiden kommer istället volontärer från hela världen för att plocka vindruvor, särskilt nyfrälsta kristna, berättar Elisheva. Men varken volontärerna eller palestinierna skulle ändå kunna arbeta inne i vingården med produktion eftersom vinet som produceras är kosher och det förutsätter att det inte har vidrörts av en icke-jude. Elisheva Shitrit beklagar att så många bojkottar deras viner...