Kameror i skogen räknar landets lodjur

Bristen på snö försvårade vinterns inventering av varg och lodjur i stora delar av Sverige. Inventeringen ska ge svar på läget för de skyddade rovdjuren. I brist på tassavtryck i snön, fick rovdjursinventerarna ta till andra metoder i år. Ett fluffigt brev med en liten burk i har landat i brevlådan hos Länsstyrelsen i Västerås. Vilthandläggaren Daniel Mallwitz känner väl igen den sortens brev. Det har kommit många från människor som gjort fynd i markerna. Jag har fått vargspillning. Lite skrynklig, lite kladdig ser den nästan ut att vara också. Var kommer den ifrån? Den här kommer från Skinnskatteberg. Och vad händer nu med den? Den lägger vi in i databasen och skickar till labbet. Så får vi vad det blir för svar, om det är varg, och vilken varg i så fall. Om spillningsprover kan vara en hjälp att leta varg där snö saknas, så är det svårare med lodjuret. De lämnar inte högar efter sig på samma sätt. Solen gömmer sig bakom slöjmolnen och det blåser snålt i gläntan där Daniel Mallwitz ställt bilen. Han har packat det han kallar snusk-ryggsäcken, med lite oumbärliga prylar. Jag har lite doftmedel i den, lite extra batterier, men det är framförallt det där doftmedlet. Daniel Mallwitz ansvarar för Länsstyrelsens rovdjursinventering i Västmanland. I brist på spårsnön gäller andra metoder. Nu ska vi upp i skogen. Hur långt ska vi gå? Tja, 500 meter. En stökig promenad. Det här är den finaste biten! Vi går genom det risiga björkslyet och tar sikte på en brant höjd ett par hundra meter bort. Viloplatserna för lodjur är generellt jobbiga att ta sig till. Blockigt, stökigt. En jobbig terräng. Vill de ligga högt alltså? Ja de vill ligga högt. Det här är ju en blockig, ganska besvärlig höjd svår att ta sig upp på. Vi fick ju hasa oss över stenskravlet. Men det är också en bra plats vi har ganska bra koll åt alla håll. Så det är nog en utmärkt plats att vila på som lodjursfamilj. Hur tätt är det mellan lodjuren här i trakten? Nu är vi i norra delen av Västerås kommun. Det finns av tradition rätt mycket lodjur här. Här hittar vi årligen hona med ungar, och ensamma lodjur också. Vad har inventeringen gett i år? Inventeringen är ju framförallt baserad på snö, att man ska spåra. Det har varit svårt i Västmanland i år. Vi har använt väldigt mycket kameror. Vi tror vi har runt sju honor med ungar, som vi hittat i alla fall. Uppe på höjden, på en av tallarna, finns en viltkamera monterad, med linsen riktad mot den stora flata stenen där lodjuren gärna sitter. Daniel ska se till att batterierna är friska, och byta minneskort, men vill såklart först se vad kameran har fångat. Jag tänkte jag vill visa, om du känner igen platsen? Ja det är ju här, på höjden. Åh, en jättefin bild på ett lodjur, som smög runt på den här stenen där vi står. Det är två! Är det en vuxen? Ja, den som klöser på trädet. Sen är det en unge som vill ha lite action. De anar inte de är filmade? Jo, det gör de faktiskt. Den här kameran har fått en del stryk för de var nyfikna. Två gånger har lodjursungarna varit på den och klippt till den. Det har jag också på film. I Sverige finns totalt knappt 1200 lodjur. Stammen är inte hotad, men sårbar. Lon hör till de arter som är strikt skyddade, enligt EU:s regler. Ändå sker i Sverige licensjakt i mars varje år, så snart inventeringen avslutats. Antalet djur som får skjutas beräknas från förra årets inventeringsresultat. Och i årets licensjakt har 95 av 108 tillåtna djur skjutits när fortfarande jakttid återstår i Norrland.  Största jaktkvoten hade Jämtlands län, där det föddes flest lodjursungar i fjol. Syftet med jakten är att hålla nere lodjursstammen i norr, för att minska lodjurens angrepp på renar, säger Jens Frank, forskare på Lantbruksuniversitetets Viltskadecenter vid Grimsö. De senaste åren så har det på nationell nivå legat ganska jämt under de senaste fem åren men vi kan se att det har skett en liten förskjutning söderut utav lodjursstammen och att den har minskat...