Jemens kvinnor i bur

I Jemen är åttio procent av befolkningen nu i behov av hjälp för att klara vardagen. Och för ungdomar, speciellt för unga kvinnor, är livet ofta mycket svårt. Vår korrespondent har bland annat träffat 23-åriga studenten Wafa, som inte vill säga sitt efternamn av rädsla för sin familj. Det är som ett helvete att leva i Aden. Jag önskar att jag kunde resa utomlands, det är kriget och allt säger hon. När vi träffas i den södra kuststaden Aden steker solen behagligt. Hon har tagit av sin slöja som hon annars förväntas ha på sig hela tiden. Men vi möts på ett område fritt från insyn från föräldrar, bröder och grannar. Flera andra unga kvinnor som jag träffar har också tagit av sig sina slöjor som i en tyst protest och låter bara håret vara dolt. När jag sedan ska ta bilder åker slöjan på. Förutom kriget och den extrema fattigdomen är det synen på kvinnor som Wafa inte står ut med. För mina vänner och alla kvinnor som lever i Jemen är det ett helvete. Du känner dig som en fågel eller ett djur som inte har några rättigheter. Som en fågel i en bur. Jag har många drömmar men min största dröm är att flytta utomlands och leva mitt liv som jag vill. Inte leva mitt liv som mina föräldrar vill eller som min bror eller mina grannar vill. Du vet deras tankar om kvinnor, det är inte särskilt upplyftande säger hon. Kvinnorna i mitt land ska gifta sig, ha hus, städa, laga mat. Nej, jag vill inte ha det så, jag vill ha frihet. Hon pratar med en intensiv blick. Det syns att hon menar varje ord hon säger. Hon kommer från vad som skulle kunna kallas för medelklassen. De har till skillnad från många miljoner i Jemen inga problem med att äta sig mätta, de har en bostad, kan studera. Men efter 23 år är hon vansinnigt trött på hur kvinnor behandlas. Plötsligt börjar hon imitera sin familj. Du ska gifta dig och ha barn. Du vill resa, varför tänker du så. Du tittar för mycket på tv, varför gör du det du får en felaktig syn på livet och världen. Jasså, du vill studera. OK, studera men se till att gifta dig sedan. Hon blir mer och mer upprörd ju längre hon pratar. Och säger hon, om man ska gifta sig får man ju inte ens göra det av kärlek, inte gifta sig med någon man älskar. Om man blir kär i någon så dödar de en. Om jag skulle berätta för min mamma att jag är kär skulle hon tvinga hem mig till köket för att göra vardagssysslor och inte släppa mig utanför huset. Det är farligt med kärlek. Wafa studerar, men har inte själv valt ämnet. Varje dag tränar hon på sin engelska för att kunna flytta utomlands en dag. Helst till USA eller London, USA är ett häftigt land men den brittiska engelskan är så mycket vackrare, säger hon och imiterar dialekten. Jag hoppas att kunna förändra vår kultur. Det är stor skillnad på hur olika familjer ser på det här. Vi försöker förändra och kunna studera och resa utan att ha med vår bror eller mor. Vi försöker. Jag försöker att förändra min mamma. Jag säger att livet är annorlunda nu, det är modernt men hon säger att vi måste tänka på familjen och på grannarna och att jag inte får resa utomlands utan att ha med mig någon i familjen. Hon ler ofta när hon pratar. Tittar mig djupt i ögonen som om hon vill övertyga sig om att jag verkligen förstår. Men trots leendet ligger det något sorgligt över henne. En sorg i hennes ögon. Många tjejer här har drömmar, många drömmar. Men i vår kultur ska man gifta sig, inte älska vem man vill men gifta sig för att sen dyrka sin man. Hon vet inte om hennes drömmar någon gång kommer att kunna gå i uppfyllelse men hon säger att många av hennes vänner tänker på samma sätt och har samma drömmar. Aggressiva flugor svärmar runt oss där vi träffas. Fåglar hörs från den klarblåa himlen. Det är Jemen, landet i katastrof. Aden känns tryggt men ändå hopplöst, som att livet aldrig kommer att kunna blomma ut. 21-årige Israa ser också många bekymmer och problem. Vi har det väldigt svår. Vi Adenbor har många problem och stora bekymmer och många här vill helst flytta utomlands...