“Enda utvägen var att flytta honom från gruppboendet”

Ekot fördjupning - Ein Podcast von Sveriges Radio

Föräldrar som har barn med intellektuella funktionshinder riktar skarp kritik mot det privata omsorgsbolaget Nytida. I Dagens Eko-special ska vi sammanfatta Ekots granskning kring bolaget. Vi ska höra två föräldrar som anser att Nytida har brustit i omsorgen om deras barn, och därför valt att flytta barnen ifrån gruppbostaden i Västerås. Det här var enda utvägen som vi såg. Att köpa en tomt och bygga ett hus. Vi var där varje helg för att se så att han överlevde. Kanske lite överdrivet, men nästintill. Det har nu gått tre år sedan Anders Ericsson valde att flytta sin son Hampus, som har autism och en intellektuell funktionsnedsättning, från gruppbostaden som drivs av det privata omsorgsbolaget Nytida. När vi kommer sitter Hampus i soffan på sitt rum och kollar på Kalle Anka. En favorit. Hampus undrar vad jag är för någon, så vi sätter oss i ett annat rum för att inte störa och bläddrar bland de klagomål som Anders och hans fru tog upp med det privata omsorgsbolaget Nytida. De klarade inte av honom helt enkelt. Det är det man kan läsa här. Vad var värst? Värst var att de inte klarade av hans intimhygien. De fick inte rent honom när han hade bajsat. Det var ju därför vi fick åka dit varje helg och två gånger i veckan för att det var såhär. Det gjorde ju ont, han blev arg, han var blodig i pannan. Hur då blodig? Han slår sig själv om man inte är med och hjälper honom med det. Menar du att självskadebeteendet ökade när han var där? Absolut, 100 procent säkert. Han hade inga märken i dag, det såg du ju. Enligt Anders Ericsson saknade personalen i gruppbostaden den utbildning som krävdes för att kunna ta hand om hans son, städningen fungerade inte och fritidsaktiviteterna uteblev. Nytidas ledstjärna, att det ska vara enkelt för omsorgstagare att påverka, märkte Anders Ericsson inte av. Och han anser att Nytida inte lyssnade på familjens klagomål. Nej. Hur uppfattade du det? Jag uppfattade det som att man inte brydde sig om det. Man har dokumentation, men i verkligheten bryr man sig inte. Man har inte den ambitionen. Andra företag som vill expandera eller höja sin omsättning så vill man vara framåt och utvecklas. Här behöver man inte göra det. Det är brist på platser för funktionshindrade, du behöver inte göra pr för att få nya boenden, nya boenden står på kö. Kan det vara så att ni har ställt för stora krav? Nej, vi har bara velat få det att fungera. Anders Ericssons kritik mot det privata omsorgsbolaget Nytida gäller perioden innan han flyttade sin son Hampus 2017. Men historien upprepar sig. Våren 2019 är det dags för Katarina, som vi kallar henne, att välja gruppbostad åt sin son, som precis som Hampus har autism och en intellektuell funktionsnedsättning. Det privata omsorgsbolaget Nytidas hemsida tilltalar henne. "Här bor du i en naturnära och trygg miljö där du känner närhet, respekt och delaktighet, och där du kan utvecklas som människa." Vad tänker du när du läser det här? Låter fint, vem som helst skulle vilja bo där, det där fungerar inte i vårt fall. Ingenting av det. Det visar sig att Katarinas son har flyttat in i samma gruppbostad i Västerås som Anders Ericssons son Hampus lämnade 2017 på grund av att familjen upplevde stora brister i verksamheten. Enligt mamma Katarina har personalen inte varit ute med hennes son sedan slutet av september, trots att avtalet med Västerås stad tydligt beskriver att de boende i snitt har rätt till två fritidsaktiviteter i veckan. Hon tror att det handlar om pengar. Det kostar, han är personalkrävande. Han har ligger ju på den nivån att han behöver en personal och det här boendet ska tillgodose det här. Kan det vara att du som mamma kräver för mycket? Nä, varför tycker man alltid att föräldrar till barn med särskilda behov kräver för mycket. Enkelt svar nej, jag tycker inte det. Mamma Katarina berättar att hon inte litar på att personalen sköter det medicinska ansvaret. Strax före jul fick sonen åka ambulans efter att ha fått i sig för många doser epilepsimedicin...

Visit the podcast's native language site