När tvivlet kom till Akademien 1949
Kulturredaktionen Mattias Berg berättar om när Svenska Akademien 1949 inte kunde enas om en Nobelpristagare i litteratur, drabbades av fruktbart tvivel över vad som är värt något i längden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den chilenska författaren Gabriela Mistralsfår 1945 det första Nobelpriset i litteratur efter kriget. Och allting tycks nu förändrat i skuggan av Förintelsen och Bomben. Ställt under stark existentiell vånda, tvivel och tvekan.Vad är en människa? undrar författaren Primo Levi. Att skriva poesi efter Auschwitz är barbari, säger den tyske filosofen Theodor Adorno 1949.Den 3 november samma år, 1949, kommer också nyheten i Ekot. ”I år utdelas inget Nobelpris i litteratur. Och motiveringen är i all korthet den att ingen av årets kandidater har kunnat samla den absoluta majoritet som enligt stadgarna fordras för att priset ska utdelas.” Och kanske kan man se Svenska Akademiens historiska beslut 1949 som ett slags avgörande ögonblick. Att man inte längre kan vara lika säker på att man har överblick. En symbolisk och faktisk kontrollförlust.Men fortfarande tycks Akademien mest se vita västerländska män. Till exempel den amerikanske författaren William Faulkner – som till slut blir den som får 1949 års Nobelpris, ett år i efterskott.Och ännu är det långt till en varaktig förändring av värdeskalor och hierarkier. Efter Gabriela Mistral kommer det till exempel att dröja över 20 år tills nästa kvinna får Nobelpriset i litteratur – den tysk-svenska författaren Nelly Sachs 1966.Men kanske är ändå Akademiens oenighet 1949 ett första litet frö av den nya tiden. Av fruktbart tvivel över vad som faktiskt är värt någonting i längden. På det invanda kvalitetsbegreppets egen kvalitet.Gabriela Mistrals dikt lästes av Märta Ekström.